Den här veckan har jag börjat ta itu med att lära valpen att vara ensam ett litet tag. Detta innebär i stort sett att jag tar husnyckel och telefon (timer) och står utanför dörren någon minut och hör hur Norton ylar, gråter och skäller inne i lägenheten. Det kommer och går lite i vågor, emellanåt lugnar han ner sig lite men sedan kommer han på sig själv med att vara ensam igen och så börjas det igen. Idag fick han vara ensam en hel minut och på söndag hoppas jag att han kan vara ensam hela fem minuter. Vi får se hur det går, med len ökning på någon minut ensam per dag så borde saker och ting bli smidigare.
Han gråter värre när han märker att jag faktiskt går ut ur lägenheten än när jag in i badrummet (det senare var inget problem förr men har blivit det på sistone). Men han är inte alls oroad om jag går in i badrummet medan han är trött, då kanske han gnäller lite men somnar om. Vad som är värst är däremot på kvällen innan vi ska börja förbereda oss att gå till sängs: om jag försvinner in i badrummet fastän Lauri sitter och gosar med valpen så kan Norton bli helt galen och börja skälla och bitas eftersom jag är borta. Det är inte varje kväll, men tillräckligt så att jag måste vänta tills han är tillräckligt lugn/trött innan jag får lämna rummet. Norton är verkligen fäst vi mig verkar det som, men det är ju inte konstigt heller med tanke på att jag är med honom dygnet runt (minus någon minut här och där då jag gömmer mig i badrummet eller står utanför lägenheten och "tränar" honom). Nevertheless, tills hösten ska vi nog lyckas ha det hela under kontroll. Det gäller bara att börja träningen i ett tidigt skede och långsamt öka tiden han är ensam - vilket jag nu gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar