20 minuter

Det tär på krafterna att vara ensam. Men nu har vi nått lite av en milstålpe. 20 minuter ensam, och klagovisan påbörjades först de sista minuterna (vill jag tro i alla fall). Nu ökar vi med 10 minuter per vecka, så vid slutet av månaden ska han klara av att vara ensam närmare en timme. Vi har tränat de kortare tiderna rätt så mycket, alltså mellan 0-15 minuter, för att han ska börja bli van med att vara ensam speciellt kortare stunder. Numera verkar han vara okej med att bli lämnad i sovrummet några minuter alldeles ensam (utan alla godsaker som han får när jag lämnar lägenheten "på riktigt") - utan att varken se eller höra mig. Det är små steg det handlar om, men i slutändan tror jag vi kommer lyckas! 

Annars kan jag också meddela att Norton betedde sig som en prins idag när grannens unga schäfer (som så gärna vill skälla och leka med andra hundar, men kanske inte alltid får det) gick förbi oss. Norton satt snällt och såg på schäfern, emellanåt på mig (och fick godis), och sa inte ett pip. Schäfern däremot ville så gärna skälla en hälsning, men grannen bara ryckte i kopplet åt honom och sa "Nej, nej, inte leka med honom! Han är ju bara en bäbis! Kom så går vi! Han är bara en liten baby". Jo, vår lilla Norton är nog bara en liten baby ännu. Även om han i människoår kanske skulle vara mer som en åttaåring (eller kanske sexåring? Eller ibland tioåring). Hur som haver så har valpkursen verkligen satt sina spår. Att sitta snällt och titta på andra hundar är definitivt något vi har lärt oss. 

All pooped out. Och se på hans megatassar!