Norton tuli taloon

Eller som Lauri spontant kommenterade: "Poika on tullut kotiin". Körresan hem var inte särskilt kul och det blev en del gnäll när han märkte att han hade hamnat i sällskap med två bekanta (jag och Lauri) istället för hans stora familj hos Suvi. Vi kom emellertid fram och efter en ordentlig leksession på 45 minuter sa bakbenen stopp åt den lilla valpen och efter ett tag hade han somnat.

Innan vi for så var valpen på gott humör och visade upp vad han lärt sig av farsan. 1. Kom fram till människan. 2. Släng dig på rygg. 3. Se med bedjande ögon. 4. Bli kliad på magen. Det var en snygg syn då både far och son låg på rygg på golvet och bad om "skrapas på magan".

Namnet på valpen är något vi funderat på ett bra tag och när det väl kom till kritan, d.v.s. att vi la upp bilder på valpen på Facebook, så blev namnet "Launo" kvar, men endast som mellannamn. Han heter alltså nu

Lord Launo Norton Barkers

***

Väl hemma visade sig Flamingon jag spontanköpte förra veckan vara populär. Perfekt till dragkamp och allmänt tuggmotstånd.

Även "valpen" från zooplus tyckte Norton om. Kanske påminde den honom om hans syskon? Han brottades en hel del med valp-mjukisen i alla fall.

Trots att vi ordnat och fixat med hundsäng och sovplats så visade det sig att vår valp ändå är en golvhund. Golvet var svalt och skönt att sova på och när man är sådär fluffig så behöver man tydligen inget mjukt underlag... 

Leksaker i överflöd! Men han verkar nöjd med urvalet.

Det visade sig att vår valp är en soffhund också. Tur att vi har en trepersonerssoffa, valpen tyckte nämligen att det var en god idé att hela familjen kan chilla i soffan.

Kan påpeka att det gick helt okej att vara utomhus också. Han var förstås inte särskilt van med att gå i koppel men redan följande morgon gick han som ett proffs när han och jag var ute på morgontur. Därtill är han (ganska) rumsren också. Han vet vad tidningspappret är till för och även om han "missar" målet emellanåt så fattar han poängen i alla fall. Men att uträtta behov utomhus är ännu ett litet mysterium. Månne han fattar vinken under dag 2 hos oss lite bättre. 

Första natten blev som förutspått ett litet helvete. Valpen var inte alls glad att vi ville sova uppe i en säng som var hela två meter ifrån honom. Han skrek och skällde och hade all världens ljud i över en timme innan jag och Lauri gav upp. Det slutade med att jag fick sova på golvet bredvid en valp som blev väldigt glad av att få ligga bredvid någon. Sist och slutligen fick vi ändå sju timmars sömn, vilket inte är helt dåligt. Obekvämt för min del, men jag överlevde. Och med tanke på att en av våra grannar for på jobb där kring halv 5 så var det väl bara bra att vi fick tyst på valpen lagom till midnatt. (Obs! Jag är mycket väl medveten om att vi misslyckades med valpträningen i det här scenariot, men vi ska definitivt försöka hitta på något bättre alternativ för natt nummer två. Det kan inte bli en vana att jag måste sova på golvet...)