Öra upp, öra ner

Är man trött så är man

Och är man tillräckligt trött kan man sova varsomhelst, hursomhelst.

Hauva

Vi for ut på en promenad, jag och valpen. Vi gick lite längre än vanligt - men vi har gått ditåt tidigare nog - och träffade på en trebarnsmamma med sina barn. De lekte ute på gården och mamman blev så kär i Norton. Hon sa, "Oj, vad söt! Min dotter älskar hundar, är det okej om vi kommer och säger hej?". Visst tyckte dottern om "hauva"-hunden, men modern verkade nog ännu mer förtjust (det här har hänt förr, det finns en ung mor som också har en dotter nära var vi bor och hon, också, påstår att hennes dotter älskar hundar och "oj, får vi hälsa på honom?"). Visst är det något med valpar och småbarn, de tycks på något vis höra ihop. Notera dock att jag själv inte har någon som helst tanke på att ha valp och barn samtidigt. 

Men jo, vi hälsade på barnen och Norton betedde sig alldeles utmärkt. Gav till och med ungen en liten puss på kinden. Jag övervakade situationen noga förstås, och modern höll också koll på läget, så det hela var väldigt organiserat och trevligt - detta möte mellan hund och barn. Det är dessutom väldigt tacksamt då man träffar på en förälder med barn - man behöver liksom inte hålla uppe konversationen så mycket, utan föräldern pratar på (oftast förklarar hen situationen och hundens beteende åt barnet) och så får man själv bara svara på några rutinfrågor som, är det en flicka eller pojke, hur gammal är han, vad är han för ras etc.  Smidigt är det alltså, och det var det den här gången också. Sedan började det regna så då for vi hemåt i rask takt eftersom Norton inte gillar regn. Fint så, för denna gång.

Jag är så glad att Norton inte längre är rädd för barn. När vi först fick honom skällde han ju åt allt och alla, och speciellt barn var något helt fruktansvärt skrämmande! Men numera tycks han fatta att så länge man är snäll med barnen är barnen snälla med honom. Och så ska det ju vara. :)

Valpkurs 2

I onsdags var andra tillfället av valpkursen och jag måste medge att jag känner mig lite missnöjd med det hela. Visst lärde vi oss ännu ett bra trick/en bra övning (förstadiet att få hunden att gå snällt i koppel) men förutom det så var det en snabb upprepning av vad vi gjorde förra gången (en "matlek") och sedan skulle valpen göra en rauhoitusharjoitus (se föregående inlägg) allt medan kursledaren igen höll en halvtimmes föreläsning... Lauri skämtade och sa att det här tydligen var en "föreläsningskurs" men jag kan inte hjälpa att känna mig lite snopen. Här står en kvinna som tycks kunna alla knep för att få en hund att bete sig som en ordentlig hund - och allt hon gör är att ge oss en övning (max två) per tillfälle och sedan står hon och pratar om psykologin bakom övningarna. Visst är det bra att få veta mer om varför man måste ge beröm åt hunden vid precis rätt tillfälle, men måste det verkligen ta en halvtimme för att komma fram till den slutsatsen? Då hon dessutom har en 7-8 timmars föreläsningsdag som man helst ska gå på också?! Den här kvinnan gillar verkligen att prata, vilket får mig att önska att det var den andra kursledaren (hon som höll i trådarna till Pikkupentujen Esikoulu) som ledde den här kursen också.

Men nåväl, vi får väl se vad som händer. Även om vi bara lär oss några nya övningar så är det ju redan värt det om Norton lär sig något vettigt. Bara att träna vidare sedan... 

Rauhoitusharjoitus

En av de saker vi fått lära oss från valpkursen är en övning för att lugna ner hunden. Övningen går ut på att man ska stå eller ha fötterna på kopplet och ignorera hunden som ska sitta eller ligga (men kort koppel) bredvid ens fötter. Jag måste bara säga som så att Norton har satt emot med värsta stridspositionen varje gång vi tränat det här - han gillar inte alls att vara "fast" och inte få gå runt som han vill - men idag började det ske under. Han kom varken med klagomål eller började bitas (vilket han argsint gjort tidigare), utan insåg snabbt att "såhär är det nu" och så lade han sig för att vila bredvid mig. Success! Vi tränade senast igår på kursen och sedan efter kursen då Lauri var och hämtade indiskt till kvällsmat. Det gick ganska bra då också, men glad var Norton inte. Nu verkar han ändå nöjd. 

Det här är en riktigt vettig övning eftersom det verkligen kan vara bra att få ens hund att sitta/ligga snällt vid ens fötter då man t.ex. väntar på bussen, är på besök hos någon, står och pratar med någon... Jag hoppas verkligen att det här är något vi kan lära Norton ordentligt. 

(Och nej, jag står inte på Nortons öra även om det ser ut så på bilden. Och förresten sitter jag, så det är inget tryck knappt under skosulan (håller bara fast kopplet). Nortons öra har bara åkt in under glappet mellan skosulan och golvet. Inget djurplågeri här inte!)

Lilla älsklingen

Framgångar

• Norton sover igenom nätterna - man kan ganska långt räkna med sömn mellan 23:30 och 06:30.
• Norton skäller mindre åt människor och andra hundar.
• Norton biter inte längre en i fötterna - man behöver inte ha på skor inomhus.
• Separationsångest är ett kapitel för sig som diskuterades i föregående inlägg. Men, positivt!
• Norton lyssnar bättre och förstår (nog egentligen, men inte alltid) "nej".
• Norton är mindre galen hemma - man kan faktiskt få något gjort.
• Norton vet precis vad som gäller om man säger ordet "mat". ;)
• Norton går ganska snällt i koppel och kommer då man ropar på honom. 
• Norton åker snällt i bilen (om han får mat nu och då) och badar också snällt (även här gäller mat).
• Som matte/husse blir man inte lika ofta arg på sin hund mera av ett flertal olika anledningar. 
• Norton håller på att bli en riktigt gemytlig hund som delar med sig mycket glädje och lycka!

Separationsångesten...

... är nästan ett minne blott! Idag kom jag hem efter en 38-minuters promenad till en hund som somnat! Han vaknade inte ens när jag öppnade dörren och började först föra liv när han såg att det var Jag som kommit hem. Jag är så stolt över vår hund! Han har gjort såna fantastiska framsteg under de senaste veckorna. Han hade ju till att börja med ganska många symptom av separationsångest - panikflämtningar, skällde, ylade, sprang runt som en galning, bet i saker, rev i saker... Jag menar, han lyckades ju till och med ta sig upp på köksbordet där i ett skede. Plus att när man väl kom hem var han jätte-jätte-upphetsad väldigt länge efter att man kommit hem. Men nu, haha, nu är det ju helt annorlunda! Han får massor med mat och godis, samt några favoritleksaker, så han märker inte ens när man lämnar lägenheten. Och sedan då man kommer hem så sover han?! Nog är han fortfarande upphetsad när man kommer hem, men det går över på någon minut - vilket är helt rimligt tycker jag. Nog vill man ju ändå ha en hund som blir glad av att man kommer hem? Visserligen märker man att han nog varit lite ängslig medan man varit borta (hans kiss-papper vid hundgrinden brukar vara utspridda litegrann vilket tyder på att Norton hållit på och hoppat mot grinden för att slippa mot ytterdörren), men det är småsaker. En sak är då säker: om man kategoriserar Norton som att ha haft en medel-svår separationsångest (svår separationsångest skulle innebära att han hoppar genom fönster för att springa efter husse/matte), så börjar hans ångest definitivt bara vara lindrig. Och lindrig är ju knappt någonting! Lindrig är stora framsteg! Lindrig betyder att vi kommer lyckas!

Hundparken på midsommardagen

Eftersom det är midsommardagen och de flesta, rent generellt, är ute på nån stuga långt bort i helsike, så tänkte jag/vi att kanske det här är ett ypperligt tillfälle att besöka lokala hundparken? Det kan ju inte vara så många andra ute med sina hundar där idag och det skulle betyda ett lugnt första besök till hundparken med Norton. Det visade sig att vi (äh, läs: jag) hade rätt! Det var en annan där då vi kom (en kille med en golden retriever) men de for ganska snabbt. Senare kom en kille med två större hundar som såg ut som schäfer-blandraser. Men alla andra hundar vi träffade på var alltså modell större - vilket betydde att de fick hålla till i stora hagen för stora hundar, och vi höll trevligt nog till i lilla hagen för små hundar. 

Norton trivdes jättebra! Han sprang runt och nosade, grävde och var allmänt en lycklig hund, men var samtidigt duktig med att komma då vi ropade på honom. Nu fanns alltså inga andra hundar där för att störa Norton i hans träning att komma till oss, men det är i alla fall bra att veta att Norton vet vem han hör hemma med. 

All in all, en riktigt trevlig tur till hundparken!

Selfie-serie

Svårt att få en bra bild då valpen antingen bara vill pussas eller vara attention whore inför kameran.
Men till slut fick vi en bra bild tillsammans. 

I see food on the dinner table...

En midsommartupplur

Midsommaraftonsdagen till ära så tog vi en lite längre promenad där vid lunchtid med valpen. Men det blev en ganska lång utevistelse eftersom vi dessutom fick träffa på en (enorm) basset hound! Vi stannade och pratade med en granne, eller en kille som bor i närheten i alla fall, och eftersom vi träffat på nämnda kille förut var han väldigt glad att få hälsa på Norton igen. Efter en liten pratstund undrade han om kanske Norton ville hälsa på hans ena (lugnare) hund (han har både en basset hound och en great dane, den senare fortfarande en unghund och vill gärna busa - alltså inte helt att rekommendera till en lugn träff hundar emellan). Så, han for in och hämtade sin basset och sedan fick Norton och vad-han-nu-hette-basset-hounden nosa lite på varandra. Nu är grejen den att basseten var en riktig bjässe (för sin ras) och vägde mellan 40-45 kg, så Norton på sina ca 6 kg (han vägde 5,9 kg då han vägdes vid veterinären!!) blev lite förskräckt. Men trevligt nog så lugnade Norton snabbt ner sig och vågade till och med nosa lite på basseten. Lite skällande blev det, men inget alltför allvarligt. En riktigt bra hundträff alltså.

När vi äntligen kom hem efter närmare en timme på vår promenad + spontana hundträff så var det sovdags igen. Alltid bra då man kan trötta ut sin valp!

Where's my cookie?

Man får aldrig äta nåt i fred.

Why you making that sound, human?

Ibland gör jag roliga ljud åt valpen för att se hur han reagerar. Ett piiiyyuuu-piiiiyyuuu-ljud få honom alltid att se så förvånad ut. Haha, kärlek <3

37 minuter

37 minuter ensam. Och hunden verkar må helt bra. Visst, han har varit lite ängslig medan jag varit borta - det märker man - och när jag väl kom tillbaka var det oh-so wonderful. Men han klarar sig bra. Det går framåt. Det går så mycket bättre än när vi först började träna och han blev alldeles för stressig av sig efter bara en minut eller så. Snart har vi nog en hund som klarar av att vara ensam. Mer träning bara, mycket godis och annat gott, och så håller vi tummarna.

Valpkurs 1

Igår (onsdag) började kursen Arkitottelevaisuus A- ja Pentukurssi och vi var förstås på plats (trots att Norton kanske var lite "gnällig" av sig, troligtvis p.g.a. vaccineringen i tisdags). Det var ett ganska chill första tillfälle: Vi skulle leka med valpen ett tag och sedan göra en övning så att han skulle lära sig att vara lugn (kopplet under foten och valpen mellan benen/bredvid en). Det tog ett tag innan Norton lugnade ner sig - han gillade inte riktigt att vara på så kort koppel som övningen kräver - men till sist somnade han och Lauri och jag fick snällt stå och lyssna då kursledaren pratade och pratade och pratade i ca en timme. Första kurstillfället drog över med en kvart. 
Anyway, övningen där hunden ska lära sig att vara lugn och stilla är extremt nyttig att lära sig så nu ska vi öva hela veckan. Idag övade jag lite ute och det gick faktiskt riktigt bra, så förhoppningsvis går det framåt. Och nu kan jag väl nästan påstå att Norton börjar bli trespråkig... Eftersom det behövs ett kommando när nämnda övning är klar (så att hunden vet när han får vakna) så blev det för oss (och alla andra på kursen verkade det som) ordet vapaa. Det kändes och känns lite konstigt att så medvetet säga ett finskt kommando åt hunden, men i slutändan kom vi inte på något bra, motsvarande ord på varken engelska eller svenska. Att hojta "Freedom" eller "Frihet" är kanske riktigt samma sak. "Vapaa" har andra konnotationer. Så, siinä se. 

Also, kursledaren sa att "man verkligen ser terrier-dragen" i Norton. Och det tycker jag verkar stämma. Jag har länge nu tyckt Norton ser lite ut som en jack russell terrier. Fast sötare. Men, än hinner pälsen ändras så då kanske hans dvärgpudelgener kommer fram. Men när det gäller beteende så är han nog en terrier - helt klart. Han låter som en terrier, gräver som en terrier, nosar sig fram som en terrier... Fast, allra-allra mest så beter han väl sig som en arketyp av hund.  

Veterinärbesök 2

Nu har Norton fått sin andra runda med vaccinationer + rabiesvaccination, så nu dröjer det inte länge förrän vi börjar hälsa på andra hundar titt som tätt samt drar iväg till hundparken (det senare beror förstås lite på hur bra han reagerar med andra hundar på hemmaplan först). I väntrummet vid Univet så betedde sig Norton för en gångs skull rätt så bra. Men inne hos veterinären var det en annan historia. Fy skäms Norton, säger jag bara! Inte nog med att han totalvägrade att visa sina tänder åt veterinären så var han inte alls glad av att få en spruta i baken. Ack, ack. Dessutom bet han mig i fingret så att det började blöda - inte alls en vacker syn att visa upp åt de andra i väntrummet när man väl kom ut (även om det var ett pyttelitet sår som mest blödde för att jag har så torra händer). Nåväl, nu är det ur världen och det blir ett tag tills det är nästa gång vi ska till veterinären (nästa gång han ska vaccineras är när han är 1 år, men innan dess ska han nog kastreras). Nu är det bara att vänta och se om Norton börjar reagera på vaccinet (knappast, det var inget särskilt förra gången) eller försöka lägga märke till om han blir extra trött (kanske, men det kan också bero på all uppståndelse kring veterinärbesöket). Men, men... Dagens hundgrej ur världen. 

Från söndag kväll

Kommunikation

Jag skulle vilja påstå att kommunikationen mellan mig och valpen (och förstås Lauri och valpen) börjar vara riktigt bra. Inte nog med att vi är Nortons favoritmänniskor på hela jorden, så tycks han förstå vad vi vill från honom - för det mesta. När vi ropar "kom" så kommer han, när vi säger "nej" uppfattar han att vi inte gillar det han gör (men att sluta göra handlingen är kanske lite svårt ibland) och nu idag när valpen såg på mig med sina stora ögon och jag frågade honom "Ska vi leka?" så såg man hur han genast visste vad som var på gång.* När jag sedan tog fram haren (avlång brun mjukis-hare som Norton älskar att leka med) var han genast med på noterna. Det var så roligt att se hur hans ögon glittrade till när jag busade med honom och man kunde nästan tro att han hade ett leende på läpparna.

Ibland är det bara så himla trevligt att ha någon som älskar en sådär mycket. Någon som bara önskar att man ska leka med honom i 5-10 minuter så att han sedan kan (helt utmattad) sussa sött vid ens fötter. Ah, kärlek.


*Det är troligt att han reagerade på min intonation om hur jag sa ordet "leka", men det är också troligt att han har lärt sig ordet "leka" eftersom ordet alltid upprepas.

<3

Pikkupentujen Esikoulu 4

Fjärde och sista tillfället av Pikkupentujen Esikoulu är förbi och jag måste bara säga att Norton var helt superduktig! Vi gick igenom de vanliga grejerna: låta andra människor känna på nos, tänder, öron etc., få hunden att komma till oss från andra sidan rummet, gå snällt förbi andra hundar och, till sist, leka lite med de andra valparna. Norton fick mycket beröm den här gången eftersom han inte alls skällde (om man jämför med första tillfället så var han som en annan hund) och han kom lydigt när vi ropade honom, plus att han satt snällt och väntade när vi tränade att lämna hunden ensam. 

Däremot kom vi nog fram till att Norton är lite rädd för andra hundar/valpar. Än en gång ville borde collie-valpen Nico leka med Norton, men Norton bara sprang bort med svansen mellan bena. Nico var tydligen väldigt skrämmande. Men det gick bättre med två av de andra valparna och Norton till och med kunde vifta snällt på svansen och hälsa på dem utan desto mer skällande. Tummen upp! 

Eftersom det här var sista kurstillfället är det nu dags att påbörja den riktiga kursen, d.v.s. Arkitottelevaisuus A- ja Pentukurssi. Vi har nu helt kallt bokat in oss till kursen som börjar på onsdag och håller på tills slutet av juli (6 kurstillfällen). Kursen går med all sannolikhet ut på liknande saker som Esikoulu-kursen har gått ut på, men det är bara bra att träna grunderna - det är trots allt de som är viktiga och inte "tricks" såsom att ge tassen, sitta på kommando o.dyl. 

I vilket fall som helst blir det säkert bra att ha något i ordentlig hundträning inbokat en kväll i veckan. 

Här kommer alla bilderna på en och samma gång

Jordnötssmör

Sedan i måndags har Norton fått lite jordnötssmör som "godis". Jag hade läst att just jordnötssmör lär vara populärt bland hundar och Norton var sannerligen inget undantag! Han älskar det! Vilket är utmärkt, för det betyder att vi har något bra att fylla våra mindre KONG-leksaker med (och sedan sätta i frysen vilket ger godis som tycks hålla i all evighet). Däremot var vi noga med att först se till att Norton inte hade några allergiska reaktioner - vilket hundar, precis som människor, kan få av nötter. Men eftersom Norton redan i tidigare skeden kommit i bekantskap med jordnötter (han fick en skål nötter hälld över sig i soffan en gång då Lauri skulle äta jordnötter och han hade tydligt nosat och smakat på jordnötter när han var uppe på köksbordet den gången hans separationsångest gav honom super-powers och han utan hinder hoppat upp på bordet) var vi inte så oroliga att han skulle vara allergisk. Men alltid redo att ta sig en tur till närmaste veterinär ska man vara i alla fall.

100% rostade jordnötter - utan tillsatt socker eller salt eller annat kääk. Perfekt åt hunden!

Uppdatering: Eller så mindre perfekt åt hunden... Hittade en mindre spya under sängen som troligen kan härledas från ovannämnda jordnötssmör. Slutsats: För mycket av det goda.
Vi ska se ifall det blir att sluta med jordnötterna helt och hållet eller om vi bara måste ge ytterst lite per dag. 

25 minuter

Valpen klarade 25 minuter ensam idag och jag börjar planera vad jag ska göra med mina återfunna minuter i ensamhet. Svaret är förstås ganska enkelt: jag ska ta promenader. Men idag blev det faktiskt en tur till K-market där jag köpte en glass som jag sedan åt i lugn och ro utomhus i skuggan. 

Har också äntligen säkerhetskopierat alla valpbilder. Det tog över en timme.

Han må vara utmattad när ensamhetsträningen väl är över, men det är i alla fall överkomligt. 

20 minuter

Det tär på krafterna att vara ensam. Men nu har vi nått lite av en milstålpe. 20 minuter ensam, och klagovisan påbörjades först de sista minuterna (vill jag tro i alla fall). Nu ökar vi med 10 minuter per vecka, så vid slutet av månaden ska han klara av att vara ensam närmare en timme. Vi har tränat de kortare tiderna rätt så mycket, alltså mellan 0-15 minuter, för att han ska börja bli van med att vara ensam speciellt kortare stunder. Numera verkar han vara okej med att bli lämnad i sovrummet några minuter alldeles ensam (utan alla godsaker som han får när jag lämnar lägenheten "på riktigt") - utan att varken se eller höra mig. Det är små steg det handlar om, men i slutändan tror jag vi kommer lyckas! 

Annars kan jag också meddela att Norton betedde sig som en prins idag när grannens unga schäfer (som så gärna vill skälla och leka med andra hundar, men kanske inte alltid får det) gick förbi oss. Norton satt snällt och såg på schäfern, emellanåt på mig (och fick godis), och sa inte ett pip. Schäfern däremot ville så gärna skälla en hälsning, men grannen bara ryckte i kopplet åt honom och sa "Nej, nej, inte leka med honom! Han är ju bara en bäbis! Kom så går vi! Han är bara en liten baby". Jo, vår lilla Norton är nog bara en liten baby ännu. Även om han i människoår kanske skulle vara mer som en åttaåring (eller kanske sexåring? Eller ibland tioåring). Hur som haver så har valpkursen verkligen satt sina spår. Att sitta snällt och titta på andra hundar är definitivt något vi har lärt oss. 

All pooped out. Och se på hans megatassar!

Vems hund igen?

Kan meddela att numera visar valpen en del separationsångestsymptom när Lauri far iväg också. Jess...
Inte är det lätt när det är svårt - och ingen ska påstå att det är lätt att vara valp. 

Pikkupentujen Esikoulu 3

Tredje kurstillfället av Pikkupentujen Esikoulu gick bra och var intressant! Förutom den vanliga träningen med att hälsa på andra hundar på avstånd så tränade vi också en hel del med att faktiskt hälsa på de andra valparna. Norton var däremot fortfarande väldigt "skällig" av sig och började, strax efter en duktig hälsning, skälla åt de andra valparna när de kom för nära. Det krävs nog en hel del mer träning på det här området, men åtminstone vet vi ju hur vi får honom att sluta skälla.

Plus för det här tillfället var att valpen fick springa fritt med border collie-valpen Nico strax innan kurstillfället tog slut. Lite skällande ledde till normal valp-lek, men tyvärr urartade det lite när Norton blev rädd för Nico (som ser större ut än vad han är eftersom han är så fluffig) när Nico jagade Norton. I övrigt var det säkert bra för Norton att inse att han inte är "högsta hönset" eftersom han kan verka ha lite för mycket självförtroende ibland. Det ska emellertid bli intressant att se vad sista kurstillfället blir. Mer lek med andra valpar lär vara på schemat.

Gårdagens

Emmas mysbulle :)

Sällskap på "jobbet"

Anatomi

In other news, igår fick både jag och Lauri större kunskaper om hanhundens anatomi. Det var lite av en chock när valpen fick lite för roligt med en av sina leksaker...  Let's just say that så fort valpen blir tillräckligt gammal så blir det en snipeti-snipp-tur till veterinären...

Precis när man trodde...

Precis när man trodde att det här med att lämna valpen ensam en stund (idag 15 minuter) börjar gå bättre, så kommer man in i lägenheten och hittar valpen på köksbordet. Tydligen får han super-powers när separationsångesten slår till, för där på bordet stod han och skällde när jag kom in genom dörren. Sedan hoppade han ner (utan att tycka det var högt) och började "gråta" och "gnäll-klaga" om vartannat vid mina fötter och ben. 

Det som däremot lämnade mig med kriskänslor var det faktum att Norton hade hittat en skål med nötter på bordet och min Fazers blå... Jag googlade snabbt med nötterna och kom fram till att så länge Norton inte får allergiska reaktioner av dem så borde det vara okej (hundar brukar trots allt tycka om jordnötssmör, speciellt i USA), men chokladen däremot var ett större problem - jag vet ju att choklad är som gift åt hundar! Tack och lov så hade Norton bara slickat lite på chokladen och således kan inte ha fått i sig mer än ett par smulor (max!) och den här sidan gav mig en bättre indikation på hur det hela låg till: Norton har inte mycket mer än än Very Mild chokladförgiftning - om ens det - vilket betyder att så länge som han inte visar symptom efter att ha ätit chokladen borde det vara okej. 

En sak är däremot säker - inget ställe i lägenheten är 100% säkert ifrån valpen. Allt vi kan göra är att förbereda oss på det värsta och försöka undvika situationer där valpen kan komma till skada. Men träningen måste fortsätta - i längden skadas han värre om han inte kan vara ensam hemma än om han råkar äta något (lite) han inte ska... 

Trötter efter att ha varit ensam och galen... 

Good night <3

Ny KONG

För att motverka valpens hetsätning så har jag och Lauri försökt hitta någon matapparat/-leksak som skulle göra lunchdags att ta lite mer tid (mer än 15 sekunder). Vi har funderat på någon slags matkopp som har lite "labyrint-tankeverksamhet" på gång, men har inte hittat någon (fast de borde nog finnas... någonstans). I stället hittade jag en KONG Wobbler-leksak som blev en riktig succé och om jag kände andra hundägare så skulle jag varmt rekommendera den. Den jag köpte är aningen stor, men det visade sig inte vara något problem för valpen som ganska så snabbt fattade vinken om hur man får ut maten. I stället för att förklara saken närmare kan ni kolla in en youtube-video här om ni känner för det. Annars finns bildbevis nedan, tyvärr aningen suddiga bilder eftersom det var en ganska snabb lek (om ni kollar videon tror jag ni fattar bättre). 

Under the bed...

... there's a cosy place

On top of a box

A perfect space

For a puppy

Inbetween a box and a bed

Sötis

Nytvättad och väldigt intresserad av att husse diskar... 

Han började nästan se lite eländig ut när man fotade med blixt. But trust me, han är faktiskt bara lite våt efter att ha blivit tvättad.