När vi körde upp i lördags gick det riktigt bra! Norton sov till största delen och vaknade bara när han ville äta/dricka något eller ville ut och uträtta behov. Vi körde upp via Tammerfors och det hela kändes väldigt smidigt.
Väl framme var Norton ytterst populär, speciellt mamma tyckte han var rolig och söt. Hunden märkte förstås så gott som genast att här var någon som kunde ge honom lite extra mat - vilket mamma också gjorde så ofta som möjligt. En annan grej som mamma tillät (men som jag är rädd inte var så smart) var att hon mer än gärna tillät Norton vara i deras säng. Så självklart började han hoppa runt i sängen och var så himla nöjd så. Men när han ville göra samma sak i vår säng gick det sämre. Vi försökte verkligen hålla honom borta från sängen, men emellanåt blev vi (läs: jag) för lata och Norton hade en tupplur eller två på vår säng också. Men som tur hade vi lagt ett visst "medel" från apoteket som ska avstöta både loppor och fästingar, och det tycks funka bra för vi fick varken besök av ohyra under resan, före eller efter.
Norton skällde en hel del hemma, men huset är ju stort så det gjorde inte så mycket. Han var mån om att vakta mig och Lauri när vi sov och meddelade oss genast när det rörde sig folk utanför (t.ex. i köket). Han var också väldigt förundrad (och lite rädd) när det gällde de långa herremännen i huset, m.a.o. min pappa och ena bror (den andra brodern var på resa). Norton skällde också åt farmor, men det kan ha att göra med att hon bråkade (för att leka) så mycket med hunden.
Annars var katterna inte alls glada och den ena ville hela tiden attackera Norton. Vilket var lite jobbigt... Men, vi höll koll på både hund och katter och Norton fick inte springa löst hemma (vi hade med ett 10-meters rep som gick att fästa i kopplet). Däremot fick Norton springa löst hemma hos min gudmor och hennes 4-månaders vita dvärgschnautzer Saku. Men Saku var om möjligt en större fegis än Norton så de lekte inte desto mer med varandra. Men trevligt med träff var det i alla fall!
Det var riktigt bra att vara hemhemma med hunden. Norton trivdes bra och familjen gillade honom. Norton tyckte särskilt mycket om själva huset och han lärde sig otroligt snabbt "Se vad som händer i köket" och for snabbt och kollade om det bjöds på mat i köket.
Hemresan var däremot ytterst jobbig. På vägen dit hade vi startat från morgonen och kom fram tidigt på eftermiddagen, men på vägen tillbaka var vi tvungna att starta först på eftermiddagen vilket betydde att vi inte kom fram förrän på kvällen. Vi var tvungna att stanna mycket oftare på vägen tillbaka också eftersom Norton var väldigt rastlös. Och han ville bara äta mat hela tiden! Om han inte fick mat började han gällt skälla och försökte hoppa upp i famnen. Jag vill inte ens tänka på hur mycket mat han fick under de där timmarna, men resultatet blev än väldigt rund hund som uträttade stora behov dagen efter... Men fram kom vi och ingen var då gladare än Norton då han märkte var vi var. Lyckan var stor när vi kom in i lägenheten och han fick återse sina gamla leksaker (som inte packats med).
Bild nedan: Norton är i vår säng trots att han vet att han inte får vara där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar