Hittade en fästing på Norton i går. Inte alls kul, men under förhandlingar med odjuret (i det här fallet Norton som vägrade sitta still när vi tog bort fästingen (ja, vi. Jag ringde Lauri som kom hem från jobbet efter att jag hade försökt få bort fästingen i två timmar)) insåg jag att nu fick det vara nog. En fästing på hunden (hans andra i hela hans liv) var definitivt en för mycket att ha i sängen med oss, så jag körde till Musti&Mirri och köpte en ny, stor och skön hundsäng åt Norton. Nu är det träning som gäller - Norton får sova på sin "paikka" och har förbud från sängen/sängar.
Sen tränar vi honom att vara ensam också. Han har inte varit ensam alls sedan vi flyttade. Själva flytten var inte bra för honom (vårt fel, vi borde tänkt på honom mera) och hans separationsångest är definitivt igång. Det märktes också i natt när han satt och grät och ylade över att han inte fick sova i sängen med oss. Nu försöker vi ändå träna honom att vara ensam. Lite i taget. Det kommer dröja innan det blir okej igen, men någonstans måste man ju börja. Sen följer ju en del praktiska arrangemang när man ska lämna hunden ensam. Som att fundera ut var han får vara och var han inte får vara. Just nu verkar det bli att han får vara var han vill, han verkar ändå inte lämna tamburen... Jag antar att han i ett senare skede kommer börja kolla ut genom fönstret i köket, men just nu står han bara och skäller. Han öppnar tamburdörren och står sedan och skrapar på ytterdörren. Det hörs ut. Det hörs ut riktigt bra. Han försöker också öppna ytterdörren och vore den inte låst skulle han säkert lyckas. Så nu måste vi försöka fixa ett lås eller något till tamburdörren så att han inte förstör ytterdörren och/eller gör grannarna alldeles för oroliga då man utifrån kan höra honom och se hur dörrhandtaget studsar upp och ner. Så, sånt måste vi fixa nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar