Att valpar biter, tuggar och sätter allt de kan i munnen är ganska självklart för hundägare. Det blev mera självklart för mig sedan Norton joinade hushållet. Ett väldigt vanligt fenomen, egentligen en av de grundläggande beteendeformerna bland valparna, som ändå är så otroligt jobbigt eftersom det är sådan tabu i vår (människornas) värld att man inte får bitas.
Och inte biter Norton hårt, men när han så gärna sätter sina sylvassa tänder i händer och fötter gör det ändå ont eftersom man ändå är känslig i dessa kroppsdelar (tunn hud).
Vi försöker vårt bästa med att träna bort Nortons bitande och det går ganska bra. Det är mest när han är jättetrött men ändå vaken (då han är trött-upprymd-galen) som det kan bli svårt att få honom att sluta (trots att kommandot "Släpp!" funkar ganska bra).
Morgonens bus ledde till hål i strumpan. Som om jag inte ändå fick hål på strumporna, jag får alltid hål på stortån.
Men sen då han lugnar ner sig är han världens mysigaste hund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar