Stackars lilla hund som inte har någon ordentlig tidsuppfattning! Jag kunde vara borta i några sekunder eller i flera timmar, allting verkar kännas som en evighet för dig. Vi försöker träna dig så att du skulle kunna klara dig ensam - om ens bara ett par timmar inom den närmaste framtiden - men när jag idag var borta i ca 7 minuter hörde jag i trappuppgången hur du skällde och grät. Jag satt utomhus i skuggan en liten stund, efter att ha fört bort sopor, och hoppades att du skulle ha lugnat ner dig lite medan jag var borta. Du fick ju ändå ditt favoritgodis intryckt i den där leksaken, det borde ta dig någon minut att äta upp det (men du fixar det på 20 sekunder), och det skulle ju kunna hålla dig sysselsatt och lugn litegrann i alla fall.
Men nej, när jag väl kom in igen satt du fortfarande och grät, du hade kissat på golvet (hälften på golvet, hälften på tidningspapper), och du flämtade på det sätt som uttrycker panik hos hundar. Ack, ack, ack... Inte vill jag att du ska få panik varje gång jag går bort en stund, det är inte hälsosamt! Så träningen fortsätter, dag ut och dag in, tills den dag då du lär dig att jag inte lämnar dig för gott bara för att jag tar min husnyckel, lämnar lägenheten och lämnar dig hemma.
Mååh då lilla vän! Man ser riktigt paniken och tårarna i ögonen
SvaraRadera